Hnefatafl – vikingarnas schackspel
Hnefatafl spelades i Norden i femhundra år innan någon här hade hört talas om schack. Jag hittade en uppsättning hos en kund som ville ha den omsmidd till något ”mer vikingatida” och fick förklara att den redan var det, bara inte på det sättet han trodde. Ett bräde, en kung i mitten, och två sidor som vill helt olika saker. Här är historien, reglerna, och var spelet slutar och gissningarna börjar.
- Spelades i Norden ca 400–1100-talet, ersattes sedan av schack
- Kungen ska nå ett hörn av brädet, angriparna ska stoppa honom
- De ursprungliga vikingatida reglerna är förlorade: det vi spelar idag är en rekonstruktion
Ett spel äldre än schack
De äldsta spåren av hnefatafl i Norden är brädfragment och pjäser från järnåldern, långt före vikingatiden i egentlig mening. Vid vikingatidens början var spelet redan gammalt. Det dyker upp i gravar, i sagor, på handelsplatser, som om ingen ens behövde förklara reglerna, alla kunde dem redan. Ett av de tydligaste fynden gjordes i skeppsgravarna på Saaremaa i Estland, där hnefatafl-pjäser i ben låg bland gravgåvorna från 700-talet, tillsammans med vapen och andra tecken på att gravens ägare var någon av vikt.
Historiska museet räknar hnefatafl som ett av de spel som troligen användes för att öva krigskonst i miniatyr, inte bara som tidsfördriv: ett bräde utan tärning, där utfallet avgörs av taktik och inget annat. Det förklarar en del av varför det tog slut. Spelet dog ut i takt med att schack tog över Europa under medeltiden, och sista gången någon skrev ner att det sågs spelas i Norden var 1732. Då noterade Carl von Linné, på sin Lapplandsresa, att samerna fortfarande spelade en variant av det.
Fyndet på Saaremaa är inte det enda beviset på att spelet spreds långt utanför Norden, men det är ett av de mest daterbara.
Enligt Uppsala universitets fynd från skeppsgravarna på Saaremaa (700-talet) är hnefatafl-pjäser bland de äldsta bevisen på strategispel i Östersjöregionen, äldre än de flesta runstenar vi säljer bredvid dem i butiken.
Så spelas hnefatafl
Grundidén är enkel, även om partierna sällan är det. Kungen står på mittrutan, omgiven av sina försvarare. Angriparna är fler och trycker in från alla fyra kanter. Alla pjäser flyttar rakt, hur många rutor som helst, ingen diagonal. Ingen tärning heller. Det är ett rent taktikspel. Försvararna vinner om kungen når ett hörn, angriparna vinner om de omringar honom helt innan dess. Ett parti kan gå fort om någon spelar oförsiktigt, eller dra ut i tjugo minuters tystnad medan bägge sidor räknar drag i huvudet.
Brädstorleken varierar beroende på källa och fyndplats. Jag har spelat alla tre nedan, och de känns som tre olika spel trots samma grundregler:
| Variant | Brädstorlek | Karaktär |
|---|---|---|
| Brandubh | 7×7 | Kort, aggressivt, få drag |
| Ard Ri / Tawlbwrdd | 11×11 eller 13×13 | Standardvarianten de flesta spelar idag |
| Alea Evangelii | 19×19 | Sällsynt, mycket långsammare parti |
De flesta moderna set, inklusive vårt eget, kör på 11×11. Det är en bra balans mellan speltid och djup, tillräckligt stort för att kräva planering utan att bli ett halvt kvällsprojekt.
Vikinga Inredning
39 produkter i lager: sköldar, statyer och detaljer till hallen där brädet ska stå framme.
Se kollektionen →Reglerna vi spelar idag är en rekonstruktion, inte originalet
Här är det ärligaste jag kan säga om hnefatafl: ingen vikingatida regelbok har överlevt. Det finns brädrester, pjäser, omnämnanden i sagorna, men ingen skrev någonsin ner exakt hur ett drag gick till eller hur ett parti avgjordes. De regler som säljs i moderna set, inklusive vårt, bygger på 1700-talsnedteckningar av det samiska släktspelet tablut, som forskare långt senare använde för att återskapa en spelbar version av det äldre spelet. Det är en bra gissning. Byggd på verkliga källor, prövad av folk som kan sin sak. Men fortfarande en gissning.
Jag vet inte om vi någonsin får originalreglerna tillbaka. Antagligen inte, om jag ska vara ärlig. Men tanken på att sitta med samma sorts bräde som en krigare gjorde för tusen år sedan, även med en rekonstruerad regelbok i handen, tilltalar mig ändå mer än de flesta repliker jag smider under en vanlig vecka.
Spela en vinterkväll, inte en sommareftermiddag. Ett parti hnefatafl tar sin tid, och det vinner på mörker och något att dricka bredvid brädet. Jag brukar ha ett horn mjöd inom räckhåll själv, mest av vana vid det här laget.
Vanliga frågor
Är hnefatafl svårare än schack?
Hur många spelare behövs?
Är detta samma spel som vikingarna spelade?
Vilken brädstorlek ska jag välja som nybörjare?
Passar hnefatafl som present?
Fler vikingatida spår att gå vidare i: Vikingatiden, Mjöd, Åsatro.