Irrbloss är det enda väsen på min lista som du faktiskt kan ha sett utan att veta om det. Ett svagt sken över myren en sommarkväll, borta så fort du tittar rakt på det. Min farfar kallade det aldrig irrbloss, han sa lyktgubben, som om det var en granne med dåliga vanor snarare än ett […]
Huldra är skogens motsvarighet till näcken: vacker nog att glömma varför man skulle vara försiktig. Skillnaden är var faran gömmer sig. Näcken lurar med musik du hör, huldran lurar med något du inte ser förrän det redan är för sent, en rygg som inte är som andras. I Sverige kallades hon oftast skogsrå, i Norge […]
Näcken är den enda i mina verktygslådor av gamla historier som jag faktiskt respekterar lite för mycket för att skämta om. Min farfar badade aldrig i strömmande vatten efter solnedgång, inte för att han trodde bokstavligt på en fiolspelande varelse under ytan, utan för att seden satt djupare än tron. Här är vem näcken var, […]
Nordiska väsen är samlingsnamnet på allt som levde i skogen, vattnet och gårdshörnet innan någon skrev ner det. Min farfar kallade dem aldrig vid samlingsnamn. Han pekade bara och sa vad man inte skulle göra: gå för nära strömmen kvällstid, hälsa artigt på det man mötte i skogsbrynet, lämna gröt åt det som bodde i […]
Valkyrior. Namnet betyder rakt av ”de som väljer de stupade”, och det är precis vad de gör. De rider över slagfältet medan striden fortfarande pågår, inte efteråt, och avgör vem som ska dö och vem som får leva vidare den dagen. Jag har smitt fler valkyriesmycken än jag kan räkna åt kvinnor som säger att […]
Idun. Utan henne åldras gudarna. Det är hela hennes makt i en mening, och ändå är hon en av de tystaste gestalterna i hela mytologin, sällan i centrum förrän hon plötsligt är helt avgörande. Jag tänker på henne varje gång en kund frågar varför vi inte har ett smycke uppkallat efter varenda gud i katalogen. […]
Hel. Inte helvetet, inte straffet, bara slutet. Hon styr riket dit de flesta av oss faktiskt hade hamnat, om vi levt då: inte de som föll med svärd i hand, utan de som dog av ålder, sjukdom eller otur. Jag smider sällan hennes tecken, men när jag gör det är kunden nästan alltid tystare än […]
Loke. Ingen annan gestalt i den nordiska mytologin har fått forskare att gräla så mycket. Han är gudarnas följeslagare och deras undergång i samma person, den som löser deras problem och den som orsakar de flesta av dem. Jag har aldrig kunnat bestämma mig för om jag tycker om honom. Det är förmodligen precis poängen […]
Fråga mig vilken gudinna som är svårast att smida en historia om, och jag säger Sif. Inte för att hon saknar myt. För att den enda stora historien vi har om henne börjar med att någon förstör det vackraste hon äger. Den slutar i min egen värld. Vid en ässja, mellan två dvärgar som tävlar […]
Rökstenen i Östergötland bär världens längsta kända runinskrift, cirka 760 tecken ristade på 800-talet. Men det är inte längden som gör den unik. Det är gåtan: en far som sörjer sin son, nio kryptiska frågor, en försvunnen sång om Tjodrik, och enligt en tolkning från 2020, skräcken för att solen aldrig mer ska komma tillbaka. […]